tjockolat

Min hand är så ensam när jag går hem genom vinterlandskapet. Jag lärde mig aldrig uppskatta guld. Nu får jag sova med lera.

Det kan inte vara menat såhär!?

Jag har upptäckt så mycket bra musik under jul! Band som man har hört förr men aldrig tagit sig tid att lyssna på! INXS, Tom Waits, the Beloved, Talk talk, the Church, Joy division (men Nouvelle Vague gör faktiskt Love will tear us apart bättre... eller iallafall mer tilltalande för mig), Waylon Jennings, Grant McLennan (sångaren i the Go-betweens).... ja och många fler, inte minst mina egna riff, haha!

Kan du klaga på min musiksmak längre, N? :) herr Chris tar av sig kappan han har haft på sig.

Jag tror att jag vill minnas det här.

Julafton ja. Jag är ingen misantrop men jag uppskattar inte schemalagda glädjeaktiviteter. Men som alla säger - det är barnens högtid. Och eftersom det är en del barn (från 0-12 år) så blir ju julafton en väldigt glädjefylld högtid även i mitt hus. Jag älskar att se barnen glada!

Jag fick en del presenter emellertid. Det mest minnesvärda är nog att jag lyckades gissa vilken SORTS whiskey paketetet innehöll innan jag ens tagit bort omslagspappret. Jag och whiskeyn är som ett gammalt gift par som känner igen varandra genom enbart vittringen.

Jag har massor att skriva men jag ska fila på en musikgrej jag har i huvudet. Haha, vem har smugglat in en bågfil i min hjässa?

Jag ska donera mina organ. När jag dör förr eller senare så är det bara att hugga in i mitt köttsliga julbord. Så jävla onödigt och själviskt att inte donera sina organ. Vad ska man nödvändigtvis med dem till när man kolat vippen? Om jag går ut ikväll och blir påkörd av en buss och hamnar vid de saliges ängder, så är det ju underbart om någon kan få ett nytt liv tack vare mina kvarlevor.
Jag skulle gärna ge blod också, men jag är så väldigt rädd för nålstick i just artärerna. Stick mig gärna i arschlet eller näsan men inte där. Jag skulle nog svimma och slå skallen i golvet och förblöda. Ironiskt.

Jag ska strunta i kärlek ett tag. Jag har ingen on/off-knapp som så många verkar ha. Jag är den trogna typen. Jag är den typen av man som alla kvinnor drömmer om tills de träffar en. Ironiskt.

Four roses!

Jag kan inte svara på hur många kärlekar det hypotetiskt finns i världen. Du har klargjort att jag aldrig var så speciell som du sa. Jag borde göra detsamma - men det vore att ljuga. Gör det någon skillnad? Jag har inga backspeglar. Det tillhör de otillfredställda människorna - de som inte var jag.

Om man inte är det bästa någonsin så är det inte värt det, har jag sagt och det är sant. Då kanske du förstår din plats i mitt liv.

Igår var en trevlig kväll, och jag drack mig inte ens full i ett sällskap med obegränsat med alkohol. Vuxenpoäng eller AA-poäng? Sanningen är att jag egentligen inte tycker om att dricka så ofta, eftersom jag samtidigt har en väldigt... strikt syn på min kropp, som förstörs väldigt hårt av alkohol. Men ibland så råkar två dagar av vänskapsträffar inträffa precis efter varandra, och då är det ju inte mycket att göra åt saken.

Igår träffade jag en islänning, en est, en ryss, en del svenskar (...) och en eritrean. Världen är sannerligen liten. Inte bara för att människor från hela jordens hörn samlas på ett ställe, utan också på grund av ens livsöden. Eritreanen (vi kallar honom D) är alltså född i eritrea, adopterad till lilla älvdalen, och vidare utbildad och bosatt i hallstavik. Och såklart även flitig gäst i stockholm ("Gäst hos verkligheten" - vilken jävligt bra boktitel). Det lustiga är att jag har spenderat en sommar i älvdalen och träffade samma personer som D, och vidare så har jag ett landställe (eller inte "jag" men...) i hallstavik, och uppenbart bosatt i stockholm. Han pratar knackig svenska (adopterad vid först tretton års ålder) men ändå känner han till så mycket som är mig alldeles bekant och varmt om hjärtat! These four walls, verkligen. D tycker om mig, det är kul. Jag är ju ganska osocial men det passar nog ihop med att han inte kan så bra svenska. Vi är liksom försiktiga på våra egna vis. Han kallar mig för broder, och det är ju faktiskt väldigt sött. Och bjuden till älvdalen är jag också, haha. Ja vi får väl se. Jag mejlade faktiskt mitt exs gamla vän som bor i älvdalen och som jag av någon outgrundlig anledning är vän med på facebook, och frågade om  han kände D. Killen i älvdalen borde inte ens minnas mig, än mindre svara, men fan tro´t om han inte glatt och snällt svarar som om vi vore bästa vänner. Hur som helst så kände han inte D personligen, men han hade vänner som gjorde. Precis som jag trodde! Liten by det där.

Vidare så hade min barndomsvän en dejt igår. Kul! Eftersom det inte händer så ofta, minst sagt, så är det än mer kul. Att se dem gå och hålla handen gjorde mig knäsvag. Poet som man är, haha. Jag var för övrigt på Sjätte tunnan igår, som alltså är ett wannabe-medeltidenställe som lirar hammerfall och iron maiden. Tydligare anakronismer får man leta efter. Jag var inte alls förberedd på denna tillställning så jag var alldeles suit up. Väldigt tidsenligt det också, haha.

Jag ska inte berätta om begravningen ännu, eller alls... men hur som helst. Kul att så många var från gävle. Återigen - världen är liten.

Jag har gedigna planer på att köpa mig en lya. Jag har allt som krävs förutom en förälskelse. Ja, i rätt lya förstås :-)

Jag har alltid haft ett öppet sinne gentemot det övernaturliga. Även det religiösa. Jag tror inte på gud som han "avbildas" i bibeln men jag tror på något utöver DET HÄR. Kanske är jag bara full av fantasi. Bukowski skriver en rolig sak: "inte konstigt att gud gör våra liv till ett helvete - vi dödade ju hans son!"

Men jag ska inte orera för mycket kring religion. Det jag vill skriva är att jag snart ska på begravning, och jag undrar om det var Du som var i rummet den natten. Var det Du som hon kände?

Jag hoppas att det kommer en stund då jag får förklara för alla nära och kära som faller bort, vad jag egentligen tycker om dem.