Christoffer beard Henriksson
Jag glömde skriva - jag har upptäckt en ny sport - jag kan gömma saker i skägget! Idag började jag lätt med ett hårspänne (en sådan där nål). Stay tuned för mer information!
The times they arr changing
För det första - "felstavningen" i rubriken är medveten, då det påminner om det språk som används på pirat-facebook; en slags feature ("hello I¨m so INTERNATIONAL") på facebook där allt står skrivet på piratspråk.
Annars så... funderar på att blåsa lite liv i den här försummade bloggen. Mitt huvud är så sprängfyllt med tankar, idéer, melodier, hjärnsubstans och pinuppor att jag förväntas detonera vilken sekund som helst. Nästa tanke kan vara den sista! Apropå melodier - jag har, handen på hjärtat, skrivit kanske det vackraste plockriff known to mankind, och min vapendragare M (väldigt svårt att lista ut vem det är... Moder Teresa? Moby Dick?) har skrivit ett solo över riffet som sätter igång tårkanalerna även på den mest hårdhudade dörrvakt på stureplan. Jag vet att jag med min musik är något större på spåren än jag någonsin kunnat föreställa mig. Som världens vackraste dikt skriven på ett språk som ingen förstår, men som jag nu sakteligen tyder... Mitt ego är inte uppblåst. Jag behöver det här.
Apropå musik då - igår var jag och attenderade Testament/Megadeth och Judas priest. Jag gick själv sånär som på ett par tusen andra, och även min konsultchef såg jag flimra förbi framför mina ögon där jag satt och tryckte i mig atmosfär som om det vore mormors köttbullar. Alltid intressant att se kostymmänniskor i andra skrudar än vad man är van att se dem i. Som att se KISS utan smink, eller Clownen Manne utan... smink... eller Charlotte Perelli utan.... Hur som helst så var det en jävla fin föreställning. Jag köpte min biljett SVART för fyrahundra bagis (nypris var cirka sexhundra, och jag slapp betala något i natura, något jag hade förberett mig på med en klassisk Långben-stjärtlucka). Anyway - kvinnan som sålde biljetten (bless you) hade med sig två fylltrattar (som emellertid var assköna och charmiga) klädda i klassiska, ruggiga Christer Pettersson-skinnjackor som luktade billig öl och tvålförsummelse. Ingen av de tre dök heller upp förrän en bit in på sista konserten, varvid jag förblev en Ferdinand bland tusentals hårdrocksrosor. Sköna personer jag såg:
en tjock man med vit cowboyhatt som vandrade omkring som på droger och måttade högerkrokar mot väl utvalda personer.
En valrossmustaschalkis som plötsligt hamnade i en slags nysningstävling med sig själv som inte ens Prosit skulle kunnat vinna. Han nös fanimej tvåsiffrigt antal gånger. Jag undrar om han kanske kände den fruktade luften av parfym eller deodorant.
Småbarnsfarsan bredvid mig som bjöd på popcorn, och trots att jag avböjde gärna fortsatte att småprata om sina tidigare konsertupplevelser, och vi skrockade friskt åt gamla fulla rockrävar som rullade omkring på ståplatsområdet som tomma ölflaskor på tunnelbanan.
Sedan var det ju också mina kära biljettsäljare. De lärde sig mitt namn och tog kort på mig. Håll utkik på assbook ifall ni ser någon stackars parvel som ler förtvivlat och uppgivet. Men hur som helst - all kärlek till er, kära biljettsäljare!
Nytt ämne:
Jag hittade ett par av mina underkläder på M:s vind när vi städade där för någon helg sedan. Det var en surrealistisk upplevelse i stil med att vakna nykter en söndagsmorgon (vilket jag gjorde idag iofs) men jag antar att det finns en god förklaring. Jag vill bara inte höra den. Annars så hittade jag lite skatter! Förutom litteratur och en datormonitor så roffade jag åt mig en snygg väst och ett par slipsar! Så fort jag lärt mig att knyta en slips så ska jag gå ut med mina tajtaste brallor, vit skjorta och svart väst, nyckelkedja och min Alex-hatt.
Vidare så har jag skaffat gymkort och jag känner redan nu att jag kommer lägga ned mycket tid på träningen. Jag mår så jävla bra av att träna. Jag kan sannolikt glömma mina rekord på 130 kg i bänkpress, 125 i böj och 157.5 i marklyft ett tag framöver men jag är på gång igen. Inre välmående framför yttre. Gymmet är dessutom perfekt - lite människor (jag går gärna in i min egna värld, exempelvis i sådana här sammanhang), bra utrustning och framförallt - snyggspeglar! Sådana speglar som skapar perfekta skuggor, så att man ser ut som ett konstverk uthackat i sten.
Nu märker jag hur ämnena hoppar jämföta mellan näckrosbladen, och jag har tappat den röda tråden för längesedan. En sak som jag tänkt på länge men aldrig förmått mig att göra är att bjuda Bobbo (grannkatten) på kattgodis, där han sitter utanför "sin" dörr och väntar otåligt på att få komma in till en varm famn. Men trots att jag faktiskt gick ned med godis till honom häromdagen så ville han inte ha! Den rackaren. Han ville bara gå ut igen. "So you bring this poor dog in from the rain, though he just wants right back out again".
Jobb imorgon, nu ska jag snart ringa ett nattligt samtal och sofva min skönhetssömn (fem timmar ungefär). På återseende, eventuellt.
Annars så... funderar på att blåsa lite liv i den här försummade bloggen. Mitt huvud är så sprängfyllt med tankar, idéer, melodier, hjärnsubstans och pinuppor att jag förväntas detonera vilken sekund som helst. Nästa tanke kan vara den sista! Apropå melodier - jag har, handen på hjärtat, skrivit kanske det vackraste plockriff known to mankind, och min vapendragare M (väldigt svårt att lista ut vem det är... Moder Teresa? Moby Dick?) har skrivit ett solo över riffet som sätter igång tårkanalerna även på den mest hårdhudade dörrvakt på stureplan. Jag vet att jag med min musik är något större på spåren än jag någonsin kunnat föreställa mig. Som världens vackraste dikt skriven på ett språk som ingen förstår, men som jag nu sakteligen tyder... Mitt ego är inte uppblåst. Jag behöver det här.
Apropå musik då - igår var jag och attenderade Testament/Megadeth och Judas priest. Jag gick själv sånär som på ett par tusen andra, och även min konsultchef såg jag flimra förbi framför mina ögon där jag satt och tryckte i mig atmosfär som om det vore mormors köttbullar. Alltid intressant att se kostymmänniskor i andra skrudar än vad man är van att se dem i. Som att se KISS utan smink, eller Clownen Manne utan... smink... eller Charlotte Perelli utan.... Hur som helst så var det en jävla fin föreställning. Jag köpte min biljett SVART för fyrahundra bagis (nypris var cirka sexhundra, och jag slapp betala något i natura, något jag hade förberett mig på med en klassisk Långben-stjärtlucka). Anyway - kvinnan som sålde biljetten (bless you) hade med sig två fylltrattar (som emellertid var assköna och charmiga) klädda i klassiska, ruggiga Christer Pettersson-skinnjackor som luktade billig öl och tvålförsummelse. Ingen av de tre dök heller upp förrän en bit in på sista konserten, varvid jag förblev en Ferdinand bland tusentals hårdrocksrosor. Sköna personer jag såg:
en tjock man med vit cowboyhatt som vandrade omkring som på droger och måttade högerkrokar mot väl utvalda personer.
En valrossmustaschalkis som plötsligt hamnade i en slags nysningstävling med sig själv som inte ens Prosit skulle kunnat vinna. Han nös fanimej tvåsiffrigt antal gånger. Jag undrar om han kanske kände den fruktade luften av parfym eller deodorant.
Småbarnsfarsan bredvid mig som bjöd på popcorn, och trots att jag avböjde gärna fortsatte att småprata om sina tidigare konsertupplevelser, och vi skrockade friskt åt gamla fulla rockrävar som rullade omkring på ståplatsområdet som tomma ölflaskor på tunnelbanan.
Sedan var det ju också mina kära biljettsäljare. De lärde sig mitt namn och tog kort på mig. Håll utkik på assbook ifall ni ser någon stackars parvel som ler förtvivlat och uppgivet. Men hur som helst - all kärlek till er, kära biljettsäljare!
Nytt ämne:
Jag hittade ett par av mina underkläder på M:s vind när vi städade där för någon helg sedan. Det var en surrealistisk upplevelse i stil med att vakna nykter en söndagsmorgon (vilket jag gjorde idag iofs) men jag antar att det finns en god förklaring. Jag vill bara inte höra den. Annars så hittade jag lite skatter! Förutom litteratur och en datormonitor så roffade jag åt mig en snygg väst och ett par slipsar! Så fort jag lärt mig att knyta en slips så ska jag gå ut med mina tajtaste brallor, vit skjorta och svart väst, nyckelkedja och min Alex-hatt.
Vidare så har jag skaffat gymkort och jag känner redan nu att jag kommer lägga ned mycket tid på träningen. Jag mår så jävla bra av att träna. Jag kan sannolikt glömma mina rekord på 130 kg i bänkpress, 125 i böj och 157.5 i marklyft ett tag framöver men jag är på gång igen. Inre välmående framför yttre. Gymmet är dessutom perfekt - lite människor (jag går gärna in i min egna värld, exempelvis i sådana här sammanhang), bra utrustning och framförallt - snyggspeglar! Sådana speglar som skapar perfekta skuggor, så att man ser ut som ett konstverk uthackat i sten.
Nu märker jag hur ämnena hoppar jämföta mellan näckrosbladen, och jag har tappat den röda tråden för längesedan. En sak som jag tänkt på länge men aldrig förmått mig att göra är att bjuda Bobbo (grannkatten) på kattgodis, där han sitter utanför "sin" dörr och väntar otåligt på att få komma in till en varm famn. Men trots att jag faktiskt gick ned med godis till honom häromdagen så ville han inte ha! Den rackaren. Han ville bara gå ut igen. "So you bring this poor dog in from the rain, though he just wants right back out again".
Jobb imorgon, nu ska jag snart ringa ett nattligt samtal och sofva min skönhetssömn (fem timmar ungefär). På återseende, eventuellt.
