tjockolat

Om någon behöver ett arbete brådskande så kan jag erbjuda ett. Enda haken är att Ni måste arbeta med Mig.

Väl mött.

Jag har tagit en motionsrunda och tänkte göra en "dagens outfit" eftersom jag såg ut som en klase bananer, men min kamera dog och nu ser jag inte längre så svettig och oattraktiv ut som jag gjorde direkt när jag kom innanför dörren. Framförallt har jag bytt om till smoking, sitter med ett glas martini och röker en cigarr. Det blir i textform:

Mössan har jag lånat av MW eftersom den tidigare glömdes på krogen av M. Den är grå och troligen köpt på ICA.
Skägget är mitt eget.
Halsduken är i Ukrainas färger och ärvd från typ 70-talet. Antique!
Tröjan är från Academic Work och kliar vanligtvis.
Joggingbyxorna är beiga, köpta på ICA Maxi och lånade på obestämd tid av ett ex (det har gått cirka fem år nu)
Långkallingarna är svarta med ett stort hål i arslet. Troligen upphittade i någon trappuppgång och hemtagna på fyllan.
Skorna köpte jag för elva kronor av en klasskamrat i högstadiet. Det är äkta Reebok storlek 43. Luktar helvete.
Pannlampan är ett jävla åbäke med gummisnoddar och remmar. Passar bäst i handen!

Totalt pris: 50 spänn

...trodde jag var låten Animal med Def Leppard. Vet inte hur jag fick ihop det där men av någon outgrundlig anledning så trodde jag att två låtar var en låt. Likt Pettsson så kliar jag mig i skägget av förbryllning.

Igår fyllde F år och det blev såklart en kväll att minnas (så gott det går). Jag vaknade i en aldrig tidigare besökt säng imorse med hård, skön madrass och med något som liknar ett provrör i fickan med texten "not for individual package sale" och "adult beverage". Det förvånar mig hur lätt jag kan somna på nya platser numera. När jag var yngre så behövde jag i princip min snuttefilt för att sova tryggt, men nu slocknar jag wherever I lay my head.
Hur som helst så var jag med sällskap runt halva stan och till slut kände jag mig som själva solen (att allt snurrar kring mig). Dessutom hamnade jag väldigt nära mitt gamla hem i björkhagen. Även om jag avskydde den jävla kylan i björjkhagen så kan jag inte annat än erkänna, att jag har många fina minnen därifrån, och jag saknar den tiden i mitt liv.

Vidare så träffade jag M:s föräldrar idag (jag har förstått det där med att inte säga hela namn, då slipper man bli anklagad för intigritetskränkning) vilket jag gjort tidigare men bara som hastigast (trots att vi känt varandra i vadå, två och ett halvt år?). Blev bjuden på te och macka och jag använde frasen "tack så hjärligt" vilket jag aldrig tidigare har gjort. Kanske är lite frukt trots allt...
Vidare så har ytterliggare en person kommenterat att jag blivit smalare idag. Jag är medveten om det men jag har liksom viktigare saker att tänka på. Jag lovar att bli Knubbis igen med mina fans så snart som möjligt.

Jag kanske tog lite stryk av träningen trots allt, som beskrevs i tidigare inlägg. Jag har stundvis haft en känsla av "håll" i hjärttrakten trots att jag inte anstränger mig. Känner inte igen den känslan, men det verkar inte bli värre heller. Vi får väl se när/om jag vaknar imorgon, haha.

Jag har fått en mängd böcker att läsa (även lånat en del av C, tack!) och ska plöja igenom dem. Först sista sidorna i Fördjupade studier i katrastroffysik och lämna tillbaka innan någon saknar den, sedan vampyrromanen av Anne Rice (hennes syster var löperska - snabbrice, haha) och sen Stäppvargen. När jag får mina glasögon så kan jag dessutom se vad jag läser. Mycket praktiskt.

"Vill ni veta var jag har lagt mina pengar? Jaaa jag har lagt dem i madrassen förstår ni! Men för att vara på den säkra sidan så har jag låst in madrassen i ett kassaskåp!"

Haha, varför kom inte jag på den där vitsen först!?

Jag har sannerligen varit vid repets båda ändar vad gäller dekadent livsstil respektive gunde svan-livsstil. Jag har haft perioder i mitt liv då jag bara ägnat mig åt träning och kost, sömn och siffror om hur mycket jag orkar lyfta osv. Jag tror jag var ganska lycklig. Jag kände mig så jävla framgångsrik som lyckades överträffa mig själva hela tiden och fortsatte att avancera trots att alla andra stod stilla (de hade såklart inte samma glöd och ambition som jag). Innan jag var tvungen att trappa ned med min träning så vågar jag påstå att jag var bland de starkaste i landet för min kroppsvikt, och ålder framförallt. Jag skulle tävlat om medalj om jag hade varit så upplyst att jag vetat att jag faktiskt var något att hänga i julgranen, men såklart rann det ut i sanden och kommer aldrig mer tillbaka.

Och så har vi andra sidan repet - där jag är nu. Den senaste veckan har jag knappt sovit i min egen säng alls, och jag har varit onykter vid flertalet tilffällen och kommer bli det imorgon också pga tillställning. Jag har verkligen utåt sett levt ett alkoholiserat liv men jag har varit glad. Bara saken att jag satt på julafton och hoppades på att få alkohol i juleklapp så att jag kunde gå ut efteråt!
Jag har umgåtts i goda vänners lag, jag har dansat och jag har lärt mig mycket. Jag vet att jag kommer se tillbaka på den senaste veckan och le lite. Det finns ett par sådana ögonblick i livet som etsar sig fast, och man kan spela upp detta ögonblicks skådespel om och om igen och uppleva det igen. Som ett tuggummi som aldrig tappar smak, eller den doft som legat vilande i böcker i flertalet år och sprider sin kärlek när man slår upp en sida. Jag har visserligen inte tappat motivationen för friskvård helt. Igår pressade jag enkelt upp 100 kg i bänkpress trots att jag inte ens har drömt om den vikten på ett halvår (pga min axelskada). Men det ska tilläggas att jag var bakis, hade vätskebrist och kunde inte fokusera blicken när jag lyfte. Men ändå. Man ska inte träna i det tillståndet, man kan avlida, men jag känner mig själv och vet hur mycket min kropp tål. Mitt hjärta är starkt som inget annat, om än försvagat efter ledsamma omständigheter. Dessutom lyfter jag aldrig tungt på egen hand utan någon som övervakar, så alla mödrar kan pusta ut hemma ute i stugorna.

Dessutom har jag tackat ja till ett jobb och tycker att jag får unna mig lite dekadens innan jag sätter igång med det mer inrutade livet i januari. Då blir det fokus på träning och musik, men för tillfället är jag i alkoholens våld och dansar med henne mer än gärna.

Okej, med ett enda undantag så har jag inte gjort ett blogginlägg på ungefär ett halvår. Skynda, syster! Vi har puls! Även fastän jag bara spelat död hela tiden (eftersom jag heter Björn i andranamn så blir det en del sådant...) Nu är det på sin lilla plats iallafall att förklara, erklären, varför jag har varit på en smekmånad sedan i juli utan min älskade blogg. Jag tycker helt enkelt att det är meningslöst att skriva en blogg om man inte har något att framföra. Men jag vet samtidigt att det beror på läggning (jag har en väldigt annorlunda läggning har jag förstått då jag tycker Agent Scully är het) och tänker inte smutskasta människor som skriver inlägg i stil med "Jag vaknade nyss av en mardröm, well, nu ska jag somna om, hejdå" eller liknande, substans-"teasande" kuriosa. Jag har helt enkelt inte haft något att skriva (den andra sanningen är att jag tröttnade, men nu har jag redan formulerat mig så excellent så jag tänker inte börja om).

Framtiden då? Well, jag är mer seriös än någonsin med mitt musikprojekt. Då min andra musikaliska hälft Mattias står för en del pianokunskaper utanför sina gitarrkunskaper, så tänkte jag komplettera mina gitarrkunskaper med att spela lite flöjt. Inte mycket för världen kan tyckas. I rymden kan ingen höra dig spela flöjt, fanns det någon film som hette, men jag är en drömmande människa som tänker 25 timmar om dygnet (dagdrömde en del i skolan också som ni märker) och behöver ge utlopp för min instängda kreativitet. Att spela flöjt, som är ett vackert stycke instrument, kan vara en slags injektion. Vidare så tänker jag återuppta träningen efter ett smärre uppehåll (men hey, finns andra sätt att motionera på). Har aldrig haft ambitionen att se ut som michelin-gubben (eller s k "lagom kramgo" på diverse dejtingsajter) men vill nå min idealvikt och idealstyrka igen. Det råder kongruens utav bara helvete enligt min spegelbild!
Vidare så ska jag införskaffa glajjor. Jag har länge gått och dragit med ett TILL SYNES obetydligt SYNfel, och SÅG ingen anledning att söka hjälp. Tanken på mig själ i glasögon har inte varit så IÖGONFALLANDE vilket är.... SYNd. Hm.. Men en dag SÅG jag till att få ögonen SYNkade med .... idealet om... bättre SYN. Så är det! Problemet är att jag redan är så förbannat stilig så en förändring skulle kunna förstöra helheten, men jag hoppas att resultatet blir tvärtom istället. Då ska jag planera mitt övertagande av jorden, utrotandet av människorasen, evigt härskande och andra klassiska superman-grejer ("Stålmannen går på en kryptonit" måste vara väldens bästa filmtitel, förutom mina egna porrfilmstitlar som jag visserligen ej medverkar i. En ny favorit är "Närkontakt av tredje styvdottern").

På den vägen är det, sa rattfyllot. Om jag orkar uppdatera bloggen så har ni inte sett det sista av mig! Även om det betyder att jag sitter framför en dator istället för socialiserar mig, vilket skulle kunna betyda att det ÄR det sista ni ser av mig... mer filosofi i framtiden, barn.