don't drink and jive?
Jag har sannerligen varit vid repets båda ändar vad gäller dekadent livsstil respektive gunde svan-livsstil. Jag har haft perioder i mitt liv då jag bara ägnat mig åt träning och kost, sömn och siffror om hur mycket jag orkar lyfta osv. Jag tror jag var ganska lycklig. Jag kände mig så jävla framgångsrik som lyckades överträffa mig själva hela tiden och fortsatte att avancera trots att alla andra stod stilla (de hade såklart inte samma glöd och ambition som jag). Innan jag var tvungen att trappa ned med min träning så vågar jag påstå att jag var bland de starkaste i landet för min kroppsvikt, och ålder framförallt. Jag skulle tävlat om medalj om jag hade varit så upplyst att jag vetat att jag faktiskt var något att hänga i julgranen, men såklart rann det ut i sanden och kommer aldrig mer tillbaka.
Och så har vi andra sidan repet - där jag är nu. Den senaste veckan har jag knappt sovit i min egen säng alls, och jag har varit onykter vid flertalet tilffällen och kommer bli det imorgon också pga tillställning. Jag har verkligen utåt sett levt ett alkoholiserat liv men jag har varit glad. Bara saken att jag satt på julafton och hoppades på att få alkohol i juleklapp så att jag kunde gå ut efteråt!
Jag har umgåtts i goda vänners lag, jag har dansat och jag har lärt mig mycket. Jag vet att jag kommer se tillbaka på den senaste veckan och le lite. Det finns ett par sådana ögonblick i livet som etsar sig fast, och man kan spela upp detta ögonblicks skådespel om och om igen och uppleva det igen. Som ett tuggummi som aldrig tappar smak, eller den doft som legat vilande i böcker i flertalet år och sprider sin kärlek när man slår upp en sida. Jag har visserligen inte tappat motivationen för friskvård helt. Igår pressade jag enkelt upp 100 kg i bänkpress trots att jag inte ens har drömt om den vikten på ett halvår (pga min axelskada). Men det ska tilläggas att jag var bakis, hade vätskebrist och kunde inte fokusera blicken när jag lyfte. Men ändå. Man ska inte träna i det tillståndet, man kan avlida, men jag känner mig själv och vet hur mycket min kropp tål. Mitt hjärta är starkt som inget annat, om än försvagat efter ledsamma omständigheter. Dessutom lyfter jag aldrig tungt på egen hand utan någon som övervakar, så alla mödrar kan pusta ut hemma ute i stugorna.
Dessutom har jag tackat ja till ett jobb och tycker att jag får unna mig lite dekadens innan jag sätter igång med det mer inrutade livet i januari. Då blir det fokus på träning och musik, men för tillfället är jag i alkoholens våld och dansar med henne mer än gärna.
Och så har vi andra sidan repet - där jag är nu. Den senaste veckan har jag knappt sovit i min egen säng alls, och jag har varit onykter vid flertalet tilffällen och kommer bli det imorgon också pga tillställning. Jag har verkligen utåt sett levt ett alkoholiserat liv men jag har varit glad. Bara saken att jag satt på julafton och hoppades på att få alkohol i juleklapp så att jag kunde gå ut efteråt!
Jag har umgåtts i goda vänners lag, jag har dansat och jag har lärt mig mycket. Jag vet att jag kommer se tillbaka på den senaste veckan och le lite. Det finns ett par sådana ögonblick i livet som etsar sig fast, och man kan spela upp detta ögonblicks skådespel om och om igen och uppleva det igen. Som ett tuggummi som aldrig tappar smak, eller den doft som legat vilande i böcker i flertalet år och sprider sin kärlek när man slår upp en sida. Jag har visserligen inte tappat motivationen för friskvård helt. Igår pressade jag enkelt upp 100 kg i bänkpress trots att jag inte ens har drömt om den vikten på ett halvår (pga min axelskada). Men det ska tilläggas att jag var bakis, hade vätskebrist och kunde inte fokusera blicken när jag lyfte. Men ändå. Man ska inte träna i det tillståndet, man kan avlida, men jag känner mig själv och vet hur mycket min kropp tål. Mitt hjärta är starkt som inget annat, om än försvagat efter ledsamma omständigheter. Dessutom lyfter jag aldrig tungt på egen hand utan någon som övervakar, så alla mödrar kan pusta ut hemma ute i stugorna.
Dessutom har jag tackat ja till ett jobb och tycker att jag får unna mig lite dekadens innan jag sätter igång med det mer inrutade livet i januari. Då blir det fokus på träning och musik, men för tillfället är jag i alkoholens våld och dansar med henne mer än gärna.
Kommentarer
Trackback
