såklart

Jag tog nyss en tripp (meningen skulle kunna sluta här) till Liljeholmen för att inhandla busskort. Jag lämnar fram en tusing och får kortet OCH SEN GÅR JAG. Jag måste gått i andra tankar eller något, för jag bara går utan att ta växeln. Men det dröjer inte länge innan butiksinnehavaren ropar efter mig att jag ska ha växeln också. Då säger jag, leendes "hehe, jag är ändå så rik".
Efteråt gick jag direkt till donken så jag antar att illusionen att jag skulle vara rik blev ganska kortlivad ändå.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0