Världen är liten
Igår var en trevlig kväll, och jag drack mig inte ens full i ett sällskap med obegränsat med alkohol. Vuxenpoäng eller AA-poäng? Sanningen är att jag egentligen inte tycker om att dricka så ofta, eftersom jag samtidigt har en väldigt... strikt syn på min kropp, som förstörs väldigt hårt av alkohol. Men ibland så råkar två dagar av vänskapsträffar inträffa precis efter varandra, och då är det ju inte mycket att göra åt saken.
Igår träffade jag en islänning, en est, en ryss, en del svenskar (...) och en eritrean. Världen är sannerligen liten. Inte bara för att människor från hela jordens hörn samlas på ett ställe, utan också på grund av ens livsöden. Eritreanen (vi kallar honom D) är alltså född i eritrea, adopterad till lilla älvdalen, och vidare utbildad och bosatt i hallstavik. Och såklart även flitig gäst i stockholm ("Gäst hos verkligheten" - vilken jävligt bra boktitel). Det lustiga är att jag har spenderat en sommar i älvdalen och träffade samma personer som D, och vidare så har jag ett landställe (eller inte "jag" men...) i hallstavik, och uppenbart bosatt i stockholm. Han pratar knackig svenska (adopterad vid först tretton års ålder) men ändå känner han till så mycket som är mig alldeles bekant och varmt om hjärtat! These four walls, verkligen. D tycker om mig, det är kul. Jag är ju ganska osocial men det passar nog ihop med att han inte kan så bra svenska. Vi är liksom försiktiga på våra egna vis. Han kallar mig för broder, och det är ju faktiskt väldigt sött. Och bjuden till älvdalen är jag också, haha. Ja vi får väl se. Jag mejlade faktiskt mitt exs gamla vän som bor i älvdalen och som jag av någon outgrundlig anledning är vän med på facebook, och frågade om han kände D. Killen i älvdalen borde inte ens minnas mig, än mindre svara, men fan tro´t om han inte glatt och snällt svarar som om vi vore bästa vänner. Hur som helst så kände han inte D personligen, men han hade vänner som gjorde. Precis som jag trodde! Liten by det där.
Vidare så hade min barndomsvän en dejt igår. Kul! Eftersom det inte händer så ofta, minst sagt, så är det än mer kul. Att se dem gå och hålla handen gjorde mig knäsvag. Poet som man är, haha. Jag var för övrigt på Sjätte tunnan igår, som alltså är ett wannabe-medeltidenställe som lirar hammerfall och iron maiden. Tydligare anakronismer får man leta efter. Jag var inte alls förberedd på denna tillställning så jag var alldeles suit up. Väldigt tidsenligt det också, haha.
Jag ska inte berätta om begravningen ännu, eller alls... men hur som helst. Kul att så många var från gävle. Återigen - världen är liten.
Jag har gedigna planer på att köpa mig en lya. Jag har allt som krävs förutom en förälskelse. Ja, i rätt lya förstås :-)
Igår träffade jag en islänning, en est, en ryss, en del svenskar (...) och en eritrean. Världen är sannerligen liten. Inte bara för att människor från hela jordens hörn samlas på ett ställe, utan också på grund av ens livsöden. Eritreanen (vi kallar honom D) är alltså född i eritrea, adopterad till lilla älvdalen, och vidare utbildad och bosatt i hallstavik. Och såklart även flitig gäst i stockholm ("Gäst hos verkligheten" - vilken jävligt bra boktitel). Det lustiga är att jag har spenderat en sommar i älvdalen och träffade samma personer som D, och vidare så har jag ett landställe (eller inte "jag" men...) i hallstavik, och uppenbart bosatt i stockholm. Han pratar knackig svenska (adopterad vid först tretton års ålder) men ändå känner han till så mycket som är mig alldeles bekant och varmt om hjärtat! These four walls, verkligen. D tycker om mig, det är kul. Jag är ju ganska osocial men det passar nog ihop med att han inte kan så bra svenska. Vi är liksom försiktiga på våra egna vis. Han kallar mig för broder, och det är ju faktiskt väldigt sött. Och bjuden till älvdalen är jag också, haha. Ja vi får väl se. Jag mejlade faktiskt mitt exs gamla vän som bor i älvdalen och som jag av någon outgrundlig anledning är vän med på facebook, och frågade om han kände D. Killen i älvdalen borde inte ens minnas mig, än mindre svara, men fan tro´t om han inte glatt och snällt svarar som om vi vore bästa vänner. Hur som helst så kände han inte D personligen, men han hade vänner som gjorde. Precis som jag trodde! Liten by det där.
Vidare så hade min barndomsvän en dejt igår. Kul! Eftersom det inte händer så ofta, minst sagt, så är det än mer kul. Att se dem gå och hålla handen gjorde mig knäsvag. Poet som man är, haha. Jag var för övrigt på Sjätte tunnan igår, som alltså är ett wannabe-medeltidenställe som lirar hammerfall och iron maiden. Tydligare anakronismer får man leta efter. Jag var inte alls förberedd på denna tillställning så jag var alldeles suit up. Väldigt tidsenligt det också, haha.
Jag ska inte berätta om begravningen ännu, eller alls... men hur som helst. Kul att så många var från gävle. Återigen - världen är liten.
Jag har gedigna planer på att köpa mig en lya. Jag har allt som krävs förutom en förälskelse. Ja, i rätt lya förstås :-)
Kommentarer
Trackback
