tjockolat

Det bara blev.
Jag försökte ända in i det sista att hålla höstlöven på tröskeln,
vad kunde jag göra?
Jag gav mitt liv åt att bekämpa mörkret,
och kölden,
vad kunde jag göra?

Jag är lika rädd för livet,
som livet är för döden
- vem kan hålla om sig själv och kalla det tröst?

Jag vet hur du hatar när höstlöven faller,
vad kunde jag göra?
Jag försökte tvätta solen med en smutsig trasa,
och värdelöst tyg,
du vet att jag rev av dem från min kropp

Du är lika rädd för att leva,
som tanken på att någon gång dö
- kan du hålla om mig och kalla det kärlek?

Höstlöven virvlar omkring i ditt vardagsrum,
vad kunde jag mer göra?
du kanske gråter, du kanske ler
jag har fått något i ögat -
innerst inne vet du hur det känns