tjockolat

Det bara blev.
Jag försökte ända in i det sista att hålla höstlöven på tröskeln,
vad kunde jag göra?
Jag gav mitt liv åt att bekämpa mörkret,
och kölden,
vad kunde jag göra?

Jag är lika rädd för livet,
som livet är för döden
- vem kan hålla om sig själv och kalla det tröst?

Jag vet hur du hatar när höstlöven faller,
vad kunde jag göra?
Jag försökte tvätta solen med en smutsig trasa,
och värdelöst tyg,
du vet att jag rev av dem från min kropp

Du är lika rädd för att leva,
som tanken på att någon gång dö
- kan du hålla om mig och kalla det kärlek?

Höstlöven virvlar omkring i ditt vardagsrum,
vad kunde jag mer göra?
du kanske gråter, du kanske ler
jag har fått något i ögat -
innerst inne vet du hur det känns

Helgen som var - en summering. Jag ska försöka göra det så dramatiskt som möjligt, i stil med "en helg, ett liv! ett hjärtas smärta genom tunnlar av berusad livsrikedom". Eller fan, jag sänkte en sjuttis i fredags och sedan sänkte den mig. Jag antar att det är rättvist. Livets melodi - to di do. Det var en whiskey från kanada. Det landet får mig alltid att tänka på änder. Jag älskar änder! Kvack kvack!
Först attenderade jag ett smärre galej med mina droogisar, blev återigen uppskattad för mitt hår. Tack! Om det inte vore för min dåliga erfarenhet av frisörer så skulle jag säga åt min frisör: "ja du, det där gjorde du fan bra!" Sedan skulle det spelas Rock band: Beatles. Ett bra band, men typexemplet på "vi var först så vi är bra vad ni än tycker". Rolling Stones är för övrigt det mest överskattade bandet någonsin, och även om jag gillar några låtar med Beatles så.. vadå, det är ju som vilken trallpop som helst! Fast ett par årtionden tidigare. Däremot gillar jag medlemmarnas solokarriärer mycket! Hur som peter haber, så sjöng jag... Jag kan plocka ganska höga bananer men jag vet inte om det låter särdeles bra. Min fulla kompis J ropade åt mig hela tiden "det låter bra! Det låter bra!" men han var samtidigt helt upptagen med plastknappetryckande, så vad vet jag.
Tanken var sedan att jag skulle gå ut med arbetskamrater, men ja. Jag blev för full. Jag hade bjudit med en gammal kamrat som jag inte hade träffat på ett halvår, och som tur är så fick jag sova över hos henne i en lya på 14 kvm (haha!) Hon trodde att jag hade varit borta så länge pga att jag hade blivit en toffel, men sanningen var att jag inte klarade av hennes syn på monogami. En annan historia. Jag var hur som helst ingen vacker syn ska gudarna veta, och egentligen skäms jag. Men samtidigt - jag skadar ingen annan än mig själv. Dagen efter spydde jag i en papperskorg på alviks tunnelbaneperrong. Två ovetande kamrater kom av en slump förbi.
"Kolla, det står nån o spyr i papperskorgen"
"Det är Christoffer!"

Lördagen var trevlig. När jag hade piggnat till så jag gick till en närbelägen klubb/bar där man får röka inomhus och får ölen serverad på burk! Emellertid så var jag där för att se min kamrat M spela med sitt band. Mycket fin tillställning, särskilt pga den gamle matrosalkisen som skulle samtala med mig hela tiden. Han var helt okej tills han började tafsa på småtjejer, då fick jag honom utkastad. Det är skillnad på att prata snusk och att snuska sig, gubbe! Han bodde tydligen i en närbelägen båt. Jag måste säga att det vore intressant att se spektaklet. Jag säger som Sickan.
Tysk beundrar den vackra svenska naturen: "ah, sehr schön!"
Sickan: jaja, jag ser sjön!

Söndagen var slö men jag lyckades peppa min brorson att fortsätta spela gitarr. Det är jobbigt att lära sig saker, men han kommer bli bra. Jag är ganska gammal vad gäller talanger, men jag försöker plantera mitt frö i den lille rackaren.

Ja jag ska erkänna att jag äter samtidigt som jag skriver, och orkar liksom inte utveckla varenda uns av fakta jag lägger fram. Bara skönt att skriva. Särskilt om man kliar sig i örat med pennan.

är det såhär det ska kännas?
jag känner nämligen ingenting.
lika förvånad som dagen blir
när mörkret faller
- välkomnar jag den ovälkomne

Jag glömde skriva - jag har upptäckt en ny sport - jag kan gömma saker i skägget! Idag började jag lätt med ett hårspänne (en sådan där nål). Stay tuned för mer information!

För det första - "felstavningen" i rubriken är medveten, då det påminner om det språk som används på pirat-facebook; en slags feature ("hello I¨m so INTERNATIONAL") på facebook där allt står skrivet på piratspråk.

Annars så... funderar på att blåsa lite liv i den här försummade bloggen. Mitt huvud är så sprängfyllt med tankar, idéer, melodier, hjärnsubstans och pinuppor att jag förväntas detonera vilken sekund som helst. Nästa tanke kan vara den sista! Apropå melodier - jag har, handen på hjärtat, skrivit kanske det vackraste plockriff known to mankind, och min vapendragare M (väldigt svårt att lista ut vem det är... Moder Teresa? Moby Dick?) har skrivit ett solo över riffet som sätter igång tårkanalerna även på den mest hårdhudade dörrvakt på stureplan. Jag vet att jag med min musik är något större på spåren än jag någonsin kunnat föreställa mig. Som världens vackraste dikt skriven på ett språk som ingen förstår, men som jag nu sakteligen tyder... Mitt ego är inte uppblåst. Jag behöver det här.
Apropå musik då - igår var jag och attenderade Testament/Megadeth och Judas priest. Jag gick själv sånär som på ett par tusen andra, och även min konsultchef såg jag flimra förbi framför mina ögon där jag satt och tryckte i mig atmosfär som om det vore mormors köttbullar. Alltid intressant att se kostymmänniskor i andra skrudar än vad man är van att se dem i. Som att se KISS utan smink, eller Clownen Manne utan... smink... eller Charlotte Perelli utan.... Hur som helst så var det en jävla fin föreställning. Jag köpte min biljett SVART för fyrahundra bagis (nypris var cirka sexhundra, och jag slapp betala något i natura, något jag hade förberett mig på med en klassisk Långben-stjärtlucka). Anyway - kvinnan som sålde biljetten (bless you) hade med sig två fylltrattar (som emellertid var assköna och charmiga) klädda i klassiska, ruggiga Christer Pettersson-skinnjackor som luktade billig öl och tvålförsummelse. Ingen av de tre dök heller upp förrän en bit in på sista konserten, varvid jag förblev en Ferdinand bland tusentals hårdrocksrosor. Sköna personer jag såg:
en tjock man med vit cowboyhatt som vandrade omkring som på droger och måttade högerkrokar mot väl utvalda personer.
En valrossmustaschalkis som plötsligt hamnade i en slags nysningstävling med sig själv som inte ens Prosit skulle kunnat vinna. Han nös fanimej tvåsiffrigt antal gånger. Jag undrar om han kanske kände den fruktade luften av parfym eller deodorant.
Småbarnsfarsan bredvid mig som bjöd på popcorn, och trots att jag avböjde gärna fortsatte att småprata om sina tidigare konsertupplevelser, och vi skrockade friskt åt gamla fulla rockrävar som rullade omkring på ståplatsområdet som tomma ölflaskor på tunnelbanan.

Sedan var det ju också mina kära biljettsäljare. De lärde sig mitt namn och tog kort på mig. Håll utkik på assbook ifall ni ser någon stackars parvel som ler förtvivlat och uppgivet. Men hur som helst - all kärlek till er, kära biljettsäljare!

Nytt ämne:
Jag hittade ett par av mina underkläder på M:s vind när vi städade där för någon helg sedan.  Det var en surrealistisk upplevelse i stil med att vakna nykter en söndagsmorgon (vilket jag gjorde idag iofs) men jag antar att det finns en god förklaring. Jag vill bara inte höra den. Annars så hittade jag lite skatter! Förutom litteratur och en datormonitor så roffade jag åt mig en snygg väst och ett par slipsar! Så fort jag lärt mig att knyta en slips så ska jag gå ut med mina tajtaste brallor, vit skjorta och svart väst, nyckelkedja och min Alex-hatt.

Vidare så har jag skaffat gymkort och jag känner redan nu att jag kommer lägga ned mycket tid på träningen. Jag mår så jävla bra av att träna. Jag kan sannolikt glömma mina rekord på 130 kg i bänkpress, 125 i böj och 157.5 i marklyft ett tag framöver men jag är på gång igen. Inre välmående framför yttre. Gymmet är dessutom perfekt - lite människor (jag går gärna in i min egna värld, exempelvis i sådana här sammanhang), bra utrustning och framförallt - snyggspeglar! Sådana speglar som skapar perfekta skuggor, så att man ser ut som ett konstverk uthackat i sten.

Nu märker jag hur ämnena hoppar jämföta mellan näckrosbladen, och jag har tappat den röda tråden för längesedan. En sak som jag tänkt på länge men aldrig förmått mig att göra är att bjuda Bobbo (grannkatten) på kattgodis, där han sitter utanför "sin" dörr och väntar otåligt på att få komma in till en varm famn. Men trots att jag faktiskt gick ned med godis till honom häromdagen så ville han inte ha! Den rackaren. Han ville bara gå ut igen. "So you bring this poor dog in from the rain, though he just wants right back out again".

Jobb imorgon, nu ska jag snart ringa ett nattligt samtal och sofva min skönhetssömn (fem timmar ungefär). På återseende, eventuellt.

Sedan en smärre tid så har jag iklädit mig glasögon, då min syn varit lika illa som en hemmafest i Thailand utan hepatit-C-sprutor. Att jag är toksnygg och har skev självbild visste ni ju redan, kära läsare. Men att jag skulle se så mycket äldre ut hade jag inte föreställt mig. Jag ser alltså mer intelligent (jag var nära att felstava det ordet) och till åren komna ut, enligt mina nära och kära. Men som bevis på moset så slapp jag visa leg på bolaget igår! Det har hänt två gånger tidigare, men är det någon slump att det hände igår, första gången jag är på bolaget i mina nya glajjor? Dessutom stod det en vakt precis vid kassören så han borde mer än någonsin tidigare bett om att få leg.

Det är kul på flera sätt. M har tappat sitt leg, jag behöver inget leg, och jag och M har misstagits för syskon. Kan man pussla ihop det där?

För övrigt så känner jag mig rehabiliterad och glad.

Igår vet jag inte vad som hände. Det började med att klockan sprang iväg och att jag och M fick bråttom att dricka upp det vi hade. Men imorse konstaterade vi att vi hade druckit en halv flaska whiskey och dessutom 1 liter jäger. Herre min skapare.. och jag mådde ändå bra när jag vaknade imorse! Jag har då heller varken kräkts eller något annat... uttömmande. Var tar allt vägen? Underbar kropp jag har egentligen.

Då va det tvåtusennio helt plötsligt. Nyåraftonen spenderades i Alvik med goda vänner + en hemlig gäst som jag bjöd med. Jag är bäst på att bjuda med hemliga gäster! Fattas bara ricki lake-entrén: "ohhh there's someone at the doooor!!!" Annars, jag var grym på guitar hero såklart, jag drack mig full såklart och jag gick ut utan att fixa hår eller kläder eller någonting. Som vanligt! Fyrverkerier är överskattade. Nyår är överskattat över huvud taget. En vanlig lördag är så mycket mer avslappnat. På nyårsafton är det bara en massa alkoholamatörer ute som ragglar omkring med två folköl på samvetet och skrålar.

Annars har jag skrivit en nästan två minuters gitarrslinga med en slags "out of this world"-effekt. Jag gillar den skarpt. Igår var jag och M dessutom ute på min gamla arbetsplats Net-On-Net, där jag var truckförarkonsult tidigare! Jag kunde nästan inte hålla känslorna tillbaka när jag såg den gula trucken stå avstängd i ett hörn, väntande på att få ta ned lite pall och köra alldeles för fort i tajta kurvor. Saknar den jävla tiden i mitt liv, dessutom var jag alldeles nyförälskad då och jobbade som en kolibri, visslande och gottande i min egen lycka. Ja det var tider!

Nu ska jag istället strax bege mig till ett endagsarbete som jag bara tackade ja till pga 100 % OB och det faktum att jag inte börjar förrän kl 16 på denna nyårsdag. Andra förutsättningar vore inte att uppskatta. Om sex dagar börjar emellertid mitt nya arbete. Tänkte studera i vår men ettersom jag är en kapitalist så kunde jag inte föreställa mig att gå omkring på studiebidrag och förlora massa pengar varje månad. Skit samma, jag ska ändå bli rockstjärna...

Om någon behöver ett arbete brådskande så kan jag erbjuda ett. Enda haken är att Ni måste arbeta med Mig.

Väl mött.

Jag har tagit en motionsrunda och tänkte göra en "dagens outfit" eftersom jag såg ut som en klase bananer, men min kamera dog och nu ser jag inte längre så svettig och oattraktiv ut som jag gjorde direkt när jag kom innanför dörren. Framförallt har jag bytt om till smoking, sitter med ett glas martini och röker en cigarr. Det blir i textform:

Mössan har jag lånat av MW eftersom den tidigare glömdes på krogen av M. Den är grå och troligen köpt på ICA.
Skägget är mitt eget.
Halsduken är i Ukrainas färger och ärvd från typ 70-talet. Antique!
Tröjan är från Academic Work och kliar vanligtvis.
Joggingbyxorna är beiga, köpta på ICA Maxi och lånade på obestämd tid av ett ex (det har gått cirka fem år nu)
Långkallingarna är svarta med ett stort hål i arslet. Troligen upphittade i någon trappuppgång och hemtagna på fyllan.
Skorna köpte jag för elva kronor av en klasskamrat i högstadiet. Det är äkta Reebok storlek 43. Luktar helvete.
Pannlampan är ett jävla åbäke med gummisnoddar och remmar. Passar bäst i handen!

Totalt pris: 50 spänn

...trodde jag var låten Animal med Def Leppard. Vet inte hur jag fick ihop det där men av någon outgrundlig anledning så trodde jag att två låtar var en låt. Likt Pettsson så kliar jag mig i skägget av förbryllning.

Igår fyllde F år och det blev såklart en kväll att minnas (så gott det går). Jag vaknade i en aldrig tidigare besökt säng imorse med hård, skön madrass och med något som liknar ett provrör i fickan med texten "not for individual package sale" och "adult beverage". Det förvånar mig hur lätt jag kan somna på nya platser numera. När jag var yngre så behövde jag i princip min snuttefilt för att sova tryggt, men nu slocknar jag wherever I lay my head.
Hur som helst så var jag med sällskap runt halva stan och till slut kände jag mig som själva solen (att allt snurrar kring mig). Dessutom hamnade jag väldigt nära mitt gamla hem i björkhagen. Även om jag avskydde den jävla kylan i björjkhagen så kan jag inte annat än erkänna, att jag har många fina minnen därifrån, och jag saknar den tiden i mitt liv.

Vidare så träffade jag M:s föräldrar idag (jag har förstått det där med att inte säga hela namn, då slipper man bli anklagad för intigritetskränkning) vilket jag gjort tidigare men bara som hastigast (trots att vi känt varandra i vadå, två och ett halvt år?). Blev bjuden på te och macka och jag använde frasen "tack så hjärligt" vilket jag aldrig tidigare har gjort. Kanske är lite frukt trots allt...
Vidare så har ytterliggare en person kommenterat att jag blivit smalare idag. Jag är medveten om det men jag har liksom viktigare saker att tänka på. Jag lovar att bli Knubbis igen med mina fans så snart som möjligt.

Jag kanske tog lite stryk av träningen trots allt, som beskrevs i tidigare inlägg. Jag har stundvis haft en känsla av "håll" i hjärttrakten trots att jag inte anstränger mig. Känner inte igen den känslan, men det verkar inte bli värre heller. Vi får väl se när/om jag vaknar imorgon, haha.

Jag har fått en mängd böcker att läsa (även lånat en del av C, tack!) och ska plöja igenom dem. Först sista sidorna i Fördjupade studier i katrastroffysik och lämna tillbaka innan någon saknar den, sedan vampyrromanen av Anne Rice (hennes syster var löperska - snabbrice, haha) och sen Stäppvargen. När jag får mina glasögon så kan jag dessutom se vad jag läser. Mycket praktiskt.

"Vill ni veta var jag har lagt mina pengar? Jaaa jag har lagt dem i madrassen förstår ni! Men för att vara på den säkra sidan så har jag låst in madrassen i ett kassaskåp!"

Haha, varför kom inte jag på den där vitsen först!?

Jag har sannerligen varit vid repets båda ändar vad gäller dekadent livsstil respektive gunde svan-livsstil. Jag har haft perioder i mitt liv då jag bara ägnat mig åt träning och kost, sömn och siffror om hur mycket jag orkar lyfta osv. Jag tror jag var ganska lycklig. Jag kände mig så jävla framgångsrik som lyckades överträffa mig själva hela tiden och fortsatte att avancera trots att alla andra stod stilla (de hade såklart inte samma glöd och ambition som jag). Innan jag var tvungen att trappa ned med min träning så vågar jag påstå att jag var bland de starkaste i landet för min kroppsvikt, och ålder framförallt. Jag skulle tävlat om medalj om jag hade varit så upplyst att jag vetat att jag faktiskt var något att hänga i julgranen, men såklart rann det ut i sanden och kommer aldrig mer tillbaka.

Och så har vi andra sidan repet - där jag är nu. Den senaste veckan har jag knappt sovit i min egen säng alls, och jag har varit onykter vid flertalet tilffällen och kommer bli det imorgon också pga tillställning. Jag har verkligen utåt sett levt ett alkoholiserat liv men jag har varit glad. Bara saken att jag satt på julafton och hoppades på att få alkohol i juleklapp så att jag kunde gå ut efteråt!
Jag har umgåtts i goda vänners lag, jag har dansat och jag har lärt mig mycket. Jag vet att jag kommer se tillbaka på den senaste veckan och le lite. Det finns ett par sådana ögonblick i livet som etsar sig fast, och man kan spela upp detta ögonblicks skådespel om och om igen och uppleva det igen. Som ett tuggummi som aldrig tappar smak, eller den doft som legat vilande i böcker i flertalet år och sprider sin kärlek när man slår upp en sida. Jag har visserligen inte tappat motivationen för friskvård helt. Igår pressade jag enkelt upp 100 kg i bänkpress trots att jag inte ens har drömt om den vikten på ett halvår (pga min axelskada). Men det ska tilläggas att jag var bakis, hade vätskebrist och kunde inte fokusera blicken när jag lyfte. Men ändå. Man ska inte träna i det tillståndet, man kan avlida, men jag känner mig själv och vet hur mycket min kropp tål. Mitt hjärta är starkt som inget annat, om än försvagat efter ledsamma omständigheter. Dessutom lyfter jag aldrig tungt på egen hand utan någon som övervakar, så alla mödrar kan pusta ut hemma ute i stugorna.

Dessutom har jag tackat ja till ett jobb och tycker att jag får unna mig lite dekadens innan jag sätter igång med det mer inrutade livet i januari. Då blir det fokus på träning och musik, men för tillfället är jag i alkoholens våld och dansar med henne mer än gärna.

Okej, med ett enda undantag så har jag inte gjort ett blogginlägg på ungefär ett halvår. Skynda, syster! Vi har puls! Även fastän jag bara spelat död hela tiden (eftersom jag heter Björn i andranamn så blir det en del sådant...) Nu är det på sin lilla plats iallafall att förklara, erklären, varför jag har varit på en smekmånad sedan i juli utan min älskade blogg. Jag tycker helt enkelt att det är meningslöst att skriva en blogg om man inte har något att framföra. Men jag vet samtidigt att det beror på läggning (jag har en väldigt annorlunda läggning har jag förstått då jag tycker Agent Scully är het) och tänker inte smutskasta människor som skriver inlägg i stil med "Jag vaknade nyss av en mardröm, well, nu ska jag somna om, hejdå" eller liknande, substans-"teasande" kuriosa. Jag har helt enkelt inte haft något att skriva (den andra sanningen är att jag tröttnade, men nu har jag redan formulerat mig så excellent så jag tänker inte börja om).

Framtiden då? Well, jag är mer seriös än någonsin med mitt musikprojekt. Då min andra musikaliska hälft Mattias står för en del pianokunskaper utanför sina gitarrkunskaper, så tänkte jag komplettera mina gitarrkunskaper med att spela lite flöjt. Inte mycket för världen kan tyckas. I rymden kan ingen höra dig spela flöjt, fanns det någon film som hette, men jag är en drömmande människa som tänker 25 timmar om dygnet (dagdrömde en del i skolan också som ni märker) och behöver ge utlopp för min instängda kreativitet. Att spela flöjt, som är ett vackert stycke instrument, kan vara en slags injektion. Vidare så tänker jag återuppta träningen efter ett smärre uppehåll (men hey, finns andra sätt att motionera på). Har aldrig haft ambitionen att se ut som michelin-gubben (eller s k "lagom kramgo" på diverse dejtingsajter) men vill nå min idealvikt och idealstyrka igen. Det råder kongruens utav bara helvete enligt min spegelbild!
Vidare så ska jag införskaffa glajjor. Jag har länge gått och dragit med ett TILL SYNES obetydligt SYNfel, och SÅG ingen anledning att söka hjälp. Tanken på mig själ i glasögon har inte varit så IÖGONFALLANDE vilket är.... SYNd. Hm.. Men en dag SÅG jag till att få ögonen SYNkade med .... idealet om... bättre SYN. Så är det! Problemet är att jag redan är så förbannat stilig så en förändring skulle kunna förstöra helheten, men jag hoppas att resultatet blir tvärtom istället. Då ska jag planera mitt övertagande av jorden, utrotandet av människorasen, evigt härskande och andra klassiska superman-grejer ("Stålmannen går på en kryptonit" måste vara väldens bästa filmtitel, förutom mina egna porrfilmstitlar som jag visserligen ej medverkar i. En ny favorit är "Närkontakt av tredje styvdottern").

På den vägen är det, sa rattfyllot. Om jag orkar uppdatera bloggen så har ni inte sett det sista av mig! Även om det betyder att jag sitter framför en dator istället för socialiserar mig, vilket skulle kunna betyda att det ÄR det sista ni ser av mig... mer filosofi i framtiden, barn.

Jag läste det bästa på väldigt länge i tidningen idag! En lastbilschaffis hade blivit tagen av polisen med typ 2.5 promille i blodet. Han var tydligen så full att han inte visste vilket land han var i. Haha, då är man rejält bakom flötet, och riktigt jävla roligt är det!

Imorgon är det fredag den trettonde. Om jag ska ha ännu mer otur just imorgon så ska det fan gå illa. Kanske att min, just nu skadade, hand blir attackerad och uppäten av scouter. Det vore ju överjävligt. Eller att jag, som just nu har fångat ungefär femton timmars sömn den här veckan, råkar svälja en ask med koffeintabletter och inte kan sova förrän tredje söndagen i oktober. Förresten, syftar man på Fredag - den trettonde? Alltså Robinson Cruises trettonde låtsasragg?

Jag kommer ofta till insikt om vad jag tycker är snyggt och fult. Något hiskeligt fult är när människro har dreads, men något om möjligt ännu värre är när människor dessutom har pressat in dreadsen i en jävla mössa. Så att det ser ut som att man har en vimpel på huvudet. Eller en överfylld påse hundskit som muteras ut från själva huvudet.

För att skryta lite så var jag på möte (konferens?) på Acne igår. Jag vågade inte berätta hur snuddande nära det var att jag blev fotomodell för Acne, för cirka ett halvår sedan. Dessvärre hade jag en svacka då och kände mig inte snygg, och jag skulle knappast ens vågat mig till plåtningen ifall det ens blev någon.

Och för att återuppta det där med sömn och trötthet. Fan vad jag hatar människor som inte orkar göra saker på helgerna. Själv sover man lika mycket som en naken man i en fängelsehåla med tyska bögar, men ändå orkar jag fan lyfta på arslet på helgerna. Människor är så jävla lata och bortskämda. Om man kunde generera energin i individer så skulle jag fanimej försörja en Quake-sekt med elektricitet, medan andra människor skulle utvinna tillräckligt mycket energi för att tända en chokladcigarett. Bleh, säger jag...